|
Lars-Erik Malcom Wahlgren
|
|
|
|
f. 1929-05-14 i Åsele (AC) d.
1999-10-19 i Halmstad. Son till jägmästare Erik Wahlgren och hans maka Ruuth
Ellung. Gift 1957 med Gunilla Margaretha Granlind f. 1933.
|
|
|
Fänrik Skånska pansarregementet 1953, löjtnant 1955,
kapten Skånska dragonregementet 1964, Generalstaben och
lärare MHS 1967, major 1969, Militärområde Syd 1970,
överstelöjtnant 1972, (FN tjänst Sinai 1974-75), Norra
Skånska regementet 1975, kurschef FN-utbildning 1976-79,
överste och försvarsattaché i Norge 1977, chef Gotlands
regemente 1980-83, generalmajor och chef Gotlands
militärkommando 1983, generallöjtnant 1988, till ÖB:s
förfogande Internationella uppdrag (force commander UNIFIL,
assistent FN:s generalsekreterare 1988,
undergeneralsekreterare och force commander UNPROFOR / fd
Jugoslavien) 1993.
|
|
|
"Generallöjtnant Lars-Eric
Wahlgren gick bort den 19 oktober 1999. Hans närmaste är hustrun Gunilla
samt döttrarna Susanne och Monica. Lars-Eric Wahlgren föddes 1929 i Åsele i Västerbotten,
där hans far var jägmästare. 1953 blev han officer vid pansartrupperna och Skånska
Dragonregementet i Hässleholm. Han gick genom Militärhögskolans stabskurs
1963-1965 och utnämndes till kapten i Generalstabskåren. Under de närmaste åren
växlade han mellan olika stabs- och truppbefattningar. 1977 utnämndes han till
överste, och 1980 inledde han som chef för Gotlands regemente en längre
period på Gotland. 1983 befordrades han till generalmajor och chef för
Gotlands Militärkommando. Lars-Eric Wahlgren etablerade sig väl i den gotländska
miljön och gjorde sig till uppskattad tolk för gotländskt försvar och
frivilligrörelse. Samtidigt hade han skaffat sig en god internationell
erfarenhet. Under åren perioden 1967-1968 utbildades han vid amerikanska krigshögskolan
Command and General Defense College i Fort Leavenworth. Han fick 1974-1975 sin första
befattning vid Förenta Nationerna i egenskap av kontingentchef för svenska
FN-förband i Mellersta Östern. 1977-1980 var han försvarsattaché i Oslo, och
under samma år dessutom chef för UN Staff Officers Course i Strängnäs.
1988 var det dags att lämna
Gotland. Lars-Eric Wahlgren hade utnämnts till generallöjtnant, biträdande
generalsekreterare i FN och Force Commander vid UN Interim Forces i Libanon
(UNIFIL). I mars 1993 övertog han efter en indisk general och i egenskap av
Under Secretary General vid FN för en tid den nyinrättade befattningen som
chef för FN-trupperna i det forna Jugoslavien (UNPROFOR). Vid högkvarteret i
Zagreb kom han att leda den största, dyraste och mest komplicerade FN-aktionen
någonsin. Styrkan räknade omkring 14 000 man från 21 nationer. Han gjorde där
en uppmärksammad insats i ett bekymmersamt läge. Det var en svår tjänst, där
han också ställdes inför frågor av politisk innebörd, som hade att göra
med nationella avvägningar i FN-insatsen. Via massmedia fick han höra, att han
efterträtts av en fransk general.
Lars-Eric Wahlgren, som under hela
sin karriär bar med sig en tydlig västerbottnisk dialekt, blev en av Sveriges
mest internationellt inriktade officerare. Han nådde de höga befattningarna
och engagerades i olika uppdrag även efter sin pensionering. Från 1995 var han
en av de åtta högre officerare från olika länder som ingick i den
International Defence Advisory Board som skapades på begäran av försvarsministrarna
i de tre baltiska staterna för att tillhandahålla oberoende expertråd i försvarsfrågor.
Han engagerades också av UNESCO i frågor som hade att göra med skydd av
kulturarv i krigssituationer, en fråga som i riklig mån hade aktualiserats
under striderna i Bosnien. Sina visioner av Förenta Nationernas möjligheter lämnade
han i sin publikation FN:s insatser för fred mot år 2000 (1994). Han valdes in
i Akademien 1983."
|
 |
 |
|